lördag 20 september 2008

Min ängel

Märkte i onsdags att våran katt King var väldigt hängig och att han inte åt eller drack något så vi bestämde att åka in med honom till veterinären dagen där på. Röntgen och blodpriver tydde att det var lunginflammation/infektion men ev även cancer i lungorna. Han fick dropp och antibiotika. Hem med honom igen för vila. Dagen efter var det dags att ge honom hans första antibiotika i tablett form. Alla som har katter vet att detta är inte lätt. Vi märkte då att han var så matt att vi ringde Blåstjärnan och åkte in akut med honom. Under denna period slutar han delvis att andas och vi får göra allt vi kan för att se till att han andas.

Väl framme så försöker veterinären att göra ett sista försök men det var försent. Min älskade katt, min själsliga kompis, en trädgårdsmästare bästa sällskap den underbaraste katten som finns hade lämnat oss.
Enligt veterinären så var det inget vi hade kunnat göra han var så sjuk av antagligen cancer. Han var tio år gammal och hade levt som den kung han var. Under sommaren fångade hade sin första fågel resp. mus och var så stolt. Inte för att detta gladde oss men helt klart var han inte för gammal för att lära sig nya saker. Alla som träffade honom blev charmade även om de inte var kattälskare. Han var en så social katt att det var svårt att inte bli.
Han har fått leva som ute/innekatt de sista två åren. Vägrade att lära sig kattluckan utan det vara bara för oss att se till att öppna ytterdörren när han jamade. Han höll sig mest i närheten av huset och kunde glatt nöja sig med att sitta och titta in grannkatten (en flicka) eller varför inte titta på när matte gräver lite?
Så nu sitter jag här, på samma ställe som i februari när jag skrev om min mormor. Försöker hitta ord för att beskriva hur mycket han har betytt i mitt liv. Det är först när man inte längre har det framför sig som man märker att hans närvaro har varit precis överallt, hela tiden.
Vi har två katter till och jag känner mig urusel som sätter denna katt på en så högpedistal men han var och förblir Kung.
Kunde vi inte fått behålla denna ängeln ett tag till, bara lite till? Jag vet att han har det bra där han är och han är inte ensam men jag har så många frågor och jag är tom utan att få känna hans värme, bara lite till. Bara en gång till.........


Alla ni som har husdjur var med dem, ge dem all kärlek ni har, ge dem tid, skämbort dem. Jag lovar de ger tillbaka så mycket mer än vad ni någonsin kan ge dem.

King, du fattas mig......

7 kommentarer:

Marina sa...

Usch så tråkigt! Jag lider med dig som den djurägare jag är.
Det finns inte ord egentligen....
Jag trorjag skrev det till dig förra gången du stötte på döden men jag skriver det igen, minns med glädje. Kram!

Ljuva ro sa...

Fy så Trist... har två femåriga kissar, vill inte tänka på att de en dag ska dö... Kramar till er!

Anonym sa...

Stackare... Vår katt dog förra våren, tretton år gammal. Jag hade inte fattat innan hur fäst jag var vid honom.
Det är svårt att komma med tröstande ord, men skickar en kra i alla fall.

Anonym sa...

Imorgon är jag tänkt att baka på mitt lavendelsocker. Jag återkommer då om hur det blev. Du får jättegärna skicka en doftpåse till mig om du vill.

Anonym sa...

Åh... Jag vet precis vilken sorg det är när en djurvän lämnar en... Det är snart fem år sedan min gamla tik, Puzzel, fick somna in pga ålder och sjukdom, och än idag kan jag känna saknad och sorg efter henne. Många härliga minnen har jag och dom vårdar jag ömt, jag vet att hon har det mycket bättre där hon är nu och idag har jag ju Balto som jag har fullt sjå med... *Ler*
Många kramar/Veronica

Lindas trädgårdsblogg sa...

Nej vad hemskt :-((( Jag har själv två katter, varav den ene är tio år i år. Vågar inte tänka tanken att han skulle kunna försvinna redan. Precis som du säger, man vill ha några fler år... Jag förlorade en hund för några år sedan och det var som att förlora en familjemedlem, min bäste vän. Riktig sorg. Kram och hoppas du har fina minnen. Tänk vilket härligt kattliv du gett din misse.

Lollo sa...

<3